Hettan har anlänt till New York igen. Som en destruktiv älskare slingrar den sig genom hus och gator för att smyga sig på och omfamna dig vart du än befinner dig. Vi kan inte låta bli att längta och åtrå, men har fått nog redan vid första beröring.

När jag promenerar längs min gata känner jag doften av rostade kaffe bönor, sommar svett, och förväntansfull kåthet.

Igår natt då vi satt och drack vin på verandan kunde vi känna hur han var på väg, men ingen av oss vågade yttra orden. Regnet hade lagt sig på asfalten. Död skapar liv. Första kvällen som jag kunde sitta ute till midnatt med vin och chokladglass i endast ett nattlinne. Småfulla unga par som just möts promenerade hem hand i hand fnittrandes och vinkade då de passerade oss. Han är här, älskaren vi alla väntat på.

 ***

The heat has returned to New York again. Like a destructive lover it lingers through buildings and streets to creep up and capture you where ever you are. We cannot resist longing and craving, but have already had enough with it’s first touch.

When I walk through my neighborhood I can feel the smell of roasted coffee beans, summer sweat and expectant horniness.

Last night when we sat and drank wine on the porch we could sense his arrival, but none of us dared to utter the words. The rain had settled down on the streets, giving us the much longed-for revivifying petrichor. Death brings life. For the first time I could sit outside with wine and chocolate ice-cream until midnight in nothing but a nightgown. Edearingly drunk couples whom just met passed us hand in hand giggling and waved smiling as they noticed us. He’s here, the lover we all have been waiting for.